Jag började spela handboll i G/T-76 när jag var 6 år, då spelade jag med F-72 som var tre år äldre. På den tiden fanns det inte så många lag i klubben. Det var, vad jag minns, F-73, P-72, dam- och herrlag. Jag skulle bara följa med min kompis Marie efter fotbollsträningen så skulle min pappa hämta mig där. Men det gick inte Totte Hettman med på. Nej, inte kunde man bara sitta och titta när man kunde vara med.
När pappa klev in i hallen så sprang jag runt i ett par alldeles för stora shorts och log med hela ansiktet. Sen dess har jag aldrig klivit av planen.
Vi åkte på ett föreningsläger och där hörde jag för första gången sången, damerna och herrarna sjöng den vid matbordet:
”UUUUUUUUUUUUUUUUniversums bästa gäng, det är Tallen Gubbängen,
Åh vi torskar aldrig två poäng, för vi är världens bästa gäng,
Tralalalalalalaa,hej! Tralalalalalalaa hej! Tralalrlallalalalalalalalalala HEJ!!”
Ingen avancerad text, inte ens speciellt bra rim och inte så trovärdig heller, ”torskar aldrig två poäng?”. Det är klart man kommer torska två poäng någon gång. Men det spelar ingen roll, den här sången är en del av föreningens historia och för mig representerar den glädje, gemenskap, vänner, tårar och skratt. Det var på det här lägret jag sov borta själv för första gången, pga hemlängtan grät jag hela natten medan Totte och Arne tröstade mig.
Sången har sedan dess alltid varit med mig, vi sjöng den i omklädningsrummet efter varje vinst, vid lagfester och vi sjunger den fortfarande när vi ses vid olika sammankomster. Det har vi fört vidare, precis som de före oss förde vidare den. Idag sjunger A-laget den vid vinst och jag har lärt mina tjejer som jag tränar nu att sjunga den i omklädningsrummet. När A-laget gick upp i SHE (2019) och tog upp ungdomarna på planen och de sjöng den tillsammans i en stor ring, då brast det för mig.
En simpel hejaramsa som ska ha kommit till någonstans på Ålands hav, 1976 då klubben bildades. En simpel förortsklubb som med mycket små medel och få träningstider lyckades få upp ett lag i damernas högsta liga.
En simpel hejaramsa som kan stå för så mycket, för tillsammans är vi faktiskt #universumsbästagäng. Vi vet att vi inte är bäst i universum på att spela handboll, men för mig har den här klubben betytt allt, den har gjort mig till den jag är idag.
För våra barn och ungdomar så är vi Universums bästa gäng och det måste vi leva upp till. Vi får inte utesluta någon, inget barn ska någonsin gå hem med en klump i magen, inget barn ska behöva känna obehag i omklädningsrummet. Alla barn ska gå hem från träning och match och känna sig sedda och bekräftade. INGEN ska ställas utanför eller känna sig misslyckad. Det är höga mål och mycket arbete som krävs från föreningen för att vi ska nå dessa mål.
Vi utbildar framtida spelare, ledare, domare och medmänniskor. Det är vårt uppdrag. Inte att vinna matcher. I vår röda tråd är det inte tillåtet att selektera eller toppa förrän sista års A-ungdom i USM.
Vi ser ingen anledning till det, alla barn utvecklas i olika takt. Tänk om vi missar en Vranjes eller en Gulldén för att de inte känner sig upplyfta och sedda! Vi uppmanar barn och ungdomar att så länge som möjligt hålla på med flera idrotter.
Vi har inte bråttom, vi står för bredd och topp, vi kan erbjuda alla som vill från 6 år till 100 år att på något sätt få hålla på med handboll och det gör mig så stolt, för vi är faktiskt Universums Bästa Gäng!
Skribent: Linda Mattsson
