Det är något speciellt med handboll. Farten, närkamperna, känslan när ett anfall sitter precis som man har övat – eller när målvakten gör den där räddningen som får hela laget att rusa fram. Men det är inte bara spelet som formar vår sport. Det är också människorna. Spelarna, tränarna, föräldrarna, föreningarna. Och ibland… just där uppstår det som vi inte alltid vill prata om, men som många känner igen: när det rör på sig lite för mycket.
I vissa klubbar känns det som att trupperna alltid är i förändring. Unga talanger som byter förening, äldre spelare som plötsligt inte syns i hallen längre. Ibland är det för att drömmar växer och man vill testa vingarna i en mer elitsatsande miljö. Ibland är det för att vardagen ska gå ihop. Och ibland vet man faktiskt inte riktigt varför – det bara händer.
Jag har sett spelare som börjat på en specialinriktad handbollsutbildning med full entusiasm. Älskade träningen, miljön och kamratskapet – i början. Men efter några månader började det kännas annorlunda. Plötsligt fanns det regler för exakt hur och när de skulle träna med sitt klubblag. Vilka matcher de fick spela och vilka de skulle stå över. Allt var planerat in i minsta detalj. För någon som drömmer om landslaget kan det vara perfekt – men för andra blir det mer press än glädje. Till slut blir känslan: det här är inte riktigt min handboll längre.
Det är klart att elitsatsande miljöer behövs – de driver utveckling, de inspirerar och de ger spelare chansen att nå sina högsta mål. Men när vi så gärna vill visa upp vår seriositet att vi glömmer fråga vad spelaren faktiskt vill, då riskerar vi att tappa fler än vi vinner.
Kanske behövs det fler föreningar som kan erbjuda mycket – men inte kräva allt. Som kan ge möjligheten att träna fyra gånger i veckan för den som vill, men där det är lika okej att bara dyka upp vid två tillfällen. För när vi lyssnar på spelarna, oavsett om de är 9 eller 19 år, skapar vi miljöer där fler stannar längre.
I slutändan är det ju samma sport, samma boll, samma kärlek. Och kanske är den största vinsten att vi lyckas bygga föreningar där fler känner: Här vill jag vara kvar.
I GT Söder – Universums bästa gäng!
Hos oss i GT Söder Handboll lever vi efter en enkel men viktig princip: alla ska känna sig välkomna, oavsett ambitionsnivå, bakgrund eller förutsättningar. Vi kallar oss med stolthet Universums bästa gäng. Vill du veta varför vi kallar oss det? Läs om det HÄR!
Det betyder att du kan vara med oavsett om du drömmer om landslagströjan eller bara vill spela för att det är roligt. Vi erbjuder träning och utveckling – men alltid på dina villkor. Ingen ska gå hem med en klump i magen. Alla ska känna sig sedda, bekräftade och vara en del av gemenskapen.
För oss är den största vinsten att våra spelare, oavsett ålder, kan säga: här vill jag vara kvar!
Skribent: Therese Hettman
